Sammanfattning Januari
Sammanfatting För Januari 2012:
Sen den dagen jag började rida Grey har vi bara utvecklats mer o mer. Mina rädslor försvinner mer för varje gång jag rider, och dom blossar inte heller upp så ofta.
Vi började smått trava och det var svårt eftersom mamma bara suttit ner i sadeln o jag red lätt men det blev bättre och bättre det med och nu rider jag lätt och han har inga problem med det.
Startade bloggen eftersom jag kände att jag ville sporra och puscha andra att ta tag i sin rädslor o få känna att man faktiskt inte är ensam om att vara rädd för att rida sin häst, och att ingenting är omöjligt..
Bloggen gick segt med designen i början, men slutade tillslut med dom här bilderna
Med Grey gick det bra.. Hade börjat rida mer ordenkliga pass så att han fick jobba lite mer. Men ändå kom det en våg av negativitet kände att det skulle ta så lång tid innan Grey kunde bli som vilken annan häst som helst och han skulle aldrig kunna bli en tävlingsponny.
hade ett snack med mamma som fick mig att inse att jag inte kunde svika honom nu..
Efter det satte jag Grey som tävlingponny både som ett sjukt stort mål och en dröm.
Kände nu att jag verkligen ville puscha andra, ville visa att inget är omöjligt. Satsade ännu mer på bloggen och
kom upp med massa planer.
Så med målet och drömmen om Grey som tävlingsponny fortsatta vi kämpa vidare...
Hade det tufft i skolan en period.. Men det vände till slut och jag började tycka att det var helt okej, kändes kul att ha något att komma hem till och att längta efter att få åka hem o rida, specielt med den drömmen som mål.
Det gick så bra med Grey att jag ville börja rida ut mer, och det slutade i att vi nu kan rida ut i både skritt o trav.
Och sen igår! Med galoppen. Känns verkligen som att drömmen och målet inte är synhåll, kan se det nu och drömmer om det varje natt...
Hela mitt liv harr verkligen förändrats i Januari, från att vara den hästlösa tjejen utan kompisar till att gå till det här! En vacker egenhäst, helt fantastiska vänner. Och en tjej med en storslagen dröm..
Tack för att ni läser min blogg, även om ni inte är så många...
Men ni blir fler.
